lördag 7 september 2013

Vad hände med spontanfikat?


Hörrni, vad hände egentligen med spontanfikat? Numera måste man nästan komma överens om en tid för besök och fika tre veckor i förväg efter att ha tittat i den fullspäckade almanackan, men jag vill minnas att det faktiskt fanns en tid då man bara kunde få för sig att "nu går jag hem till dem och ser om de är hemma och så kanske vi kan ta en fika".

I dag skulle det nästan kännas konstigt att bara ringa på hos någon helt oanmäld. Tänk om de har fullt upp med en massa annat och man kommer mitt i och stör, men ingen vill säga det.

Det skulle i värsta fall kunna bli lika konstigt som när jag glömde nyckeln till stugan under en fjällsemester med ett gäng vänner för över 20 år sedan och fick den briljanta (nåja, kanske inte) idén att klättra in genom ett öppet sovrumsfönster. Jag hade helt missat att paret som hade detta rum befann sig där inne och de sov inte. Pinsamt. Jag har aldrig försökt klättra in genom fönster sedan dess.

Hur som helst, det här med spontanbesök och spontanfika tror jag att många känner igen sig i, någonstans har vi fastnat i en tid då alla har väldigt fullt upp och man vill gärna veta saker i åtminstone lite god tid innan så att man hinner planera. Sådan är ju jag också. Men ibland kan man ändå sakna det.

Nu ska sonen och jag gå en sväng till sambons jobb för en liten förmiddagsfika, det bestämde vi för en halvtimma sedan - så spontana är vi idag :)

2 kommentarer:

  1. Håller med dig..tråkigt att det blivit så..ser inte bilden?
    Ha en trevlig fikastund!!
    //Ewa A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det där med bilden begriper jag inte, jag ser den hos mig. Hoppas att den dyker upp även hos dig :)

      Radera