onsdag 27 november 2013

Om att minnas

Grenen plockade jag i skogen, sprayade den med lite låtsassnö och hängde på de små glasflaskorna som jag köpte på trädgårdsmässan i våras

Jag blir ofta fascinerad över vilket minne den snart sjuårige sonen har, det är ofta mycket bättre än mitt. Han brukar själv förklara det med att vi vuxna har så mycket som vi ska komma ihåg att vi ska göra så vi har inte plats i minnet för så mycket annat.

Häromdagen utspann sig dock denna härliga konversation mellan sonen och hans pappa:

Sonen: "Jag minns inte så mycket nu längre"
Pappan: "Vad är det du inte minns?"
Sonen: "Nu var du väldigt osmart. Eftersom jag inte minns så mycket längre vet jag ju inte vad det är som jag inte minns".

8 kommentarer:

  1. Ha ha ha stackars osmarta pappan ;) :)
    men jag tror din son har alldeles rätt..minnet är snart fullt ;)
    //Ewa A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger nog någonting i det som sagt, man märker av det allt oftare ;)

      Radera
  2. Ha,Ha! Smart liten kille!
    Kram Mormor

    SvaraRadera
  3. Haha vad go han är:) Kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är många underbara kommentarer man får höra :) Kram!

      Radera
  4. Haha...vilken underbar unge du har =) ! Annalena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den underbaraste man kan tänka sig :) Kram Åsa

      Radera